Julbord på distans

Kapitel 1 – Planen

Det var veckan före jul och jag hade börjat acceptera det uppenbara: någon julfest på Regemedia skulle det inte bli i år heller. Inte för att det saknades personal, utan mer för att personalstyrkan var identisk med ledningen.

Men en kväll, efter tredje koppen glögg, slog tanken mig: varför inte ändå hålla ett litet julbord? För stämningens skull. Jag kunde ju bjuda mig själv.

Så jag skrev ett inlägg i kalendern:
”Fredag 19 december, kl. 12:00 – Julbord (internt).”

Jag tänkte att Catarina säkert skulle skratta åt det, men hon sa bara:
– Bara du inte bokar catering.

Jag lovade.

Kapitel 2 – Förberedelserna

På fredagsförmiddagen gick jag all in. Jag dukade upp på skrivbordet:
ett fat med köttbullar, lite prinskorv, två potatisar, rödbetssallad och en lussebulle jag hittade i frysen.

Jag öppnade ett nytt Teams-möte och döpte det till “Regemedia Julfest 2025”. Bara för syns skull. Jag tänkte ta en bild på skärmen till Instagram – som en ironisk blinkning till alla hybridmöten genom åren.

När jag loggade in stod det dock redan:
“1 väntande deltagare.”

Jag stirrade på skärmen.
Det var ingen jag kände. En person vid namn Rahim – Dhaka Digital Studio.

Jag tänkte att det måste vara något spam, men av ren nyfikenhet klickade jag “Godkänn”.

Kapitel 3 – Julfesten börjar

En man i ljus skjorta dök upp på skärmen, log brett och sa:
– Hello sir, welcome! You are the chef, yes?

Jag hann inte svara innan han fortsatte:
– I join your course. Swedish food! I have boiled egg and ketchup.

Jag tog ett djupt andetag och insåg vad som hänt. Jag hade glömt att kryssa i “privat möte” när jag skapade Teams-länken.
Den hade legat helt öppen.

– Eh… well, it’s not really a course, sa jag försiktigt.
– Oh, webinar? he asked hopefully.

Från köket ropade Catarina:
– Pratar du engelska med julmaten nu igen?

Jag svarade inte.

Kapitel 4 – Internationellt julbord

Rahim höll upp sin tallrik mot kameran. Den innehöll ett kokt ägg och något som såg ut som en banan.
– Traditional? he frågade glatt.

Jag log vänligt och sa:
– Nästan. Det beror på vilken del av Sverige man kommer från.

Han nickade allvarligt och började skriva i ett block.

Catarina kom upp för trappan, tittade på skärmen och sa torrt:
– Jaha, du har alltså fått en praktikant nu?

– Nej, det är ett… internationellt samarbete, svarade jag.
– Jaså. Och han lär sig svenska jultraditioner genom att titta på dig äta prinskorv?

Hon log.
– Jag antar att du får dra av det på företaget.

Kapitel 5 – Efterrätten

Efter en stund sa Rahim:
– Sir, we also have song! In your country, you sing something like… Last Christmas, I gave you my heart?

Och innan jag hann svara började han sjunga. Helt fel tonart, men med en entusiasm som kunde ha smält snön i hela Skåne.

Jag satt tyst. Catarina filmade diskret med mobilen.

När sången var över sa jag:
– That was… very Swedish.

Han bugade.
– Merry Christmas, sir. Next time we do midsummer?

Sen försvann han ur mötet.

Catarina lutade sig mot dörrkarmen och sa:
– Det där var nog den bästa julfest du haft.

Jag nickade.
– Ja, och billigast.

Sen åt vi upp köttbullarna tillsammans, tände ett ljus och kom överens om att Regemedias internationella expansion fick vänta till efter nyår.

🎅 Slut. 🎅