En gång i tiden, i en liten stad vid namn Ankeborg, bodde en man vid namn Janne Långben. Janne var känd för sin långa och smala figur, vilket gav honom hans unika smeknamn. Men det var inte bara hans fysiska attribut som gjorde honom speciell, utan också hans oskuldsfulla natur och renhjärtade själ.
En dag bestämde sig Janne för att prova något nytt, något han aldrig hade gjort tidigare. Han bestämde sig för att dricka whisky för första gången i sitt liv. Det var en kall vinterkväll, snön föll mjukt utanför fönstret och Janne satt framför brasan med en flaska av den finaste whisky han kunde hitta.
Medan han satt där, ensam med sina tankar och den brinnande elden som enda sällskap, började han dricka. Whiskyn brände i hans strupe men han fortsatte dricka, lockad av den starka smaken och värmen den gav honom.
Efter några glas började världen snurra runt Janne. Han kände sig yr och hans tankar började sväva iväg. I sin berusade tillstånd började han tänka på Klara-Bella, flickan han alltid hade haft ögonen på men aldrig vågat närma sig.
I fyllan och villan bestämde sig Janne för att fria till Klara-Bella. Han tog sin hatt och gick ut i snön, stapplande mot Klara-Bellas hus. När han kom fram knackade han på dörren och när hon öppnade, gick han ner på knä och friade till henne.
Klara-Bella blev chockad men också rörd av Jannes mod. Hon sa ja och de firade hela natten lång. Men när morgonen kom och Jannes berusning hade lagt sig, började han ångra sig. Han insåg att han hade handlat i stundens hetta och att han kanske inte var redo för äktenskap.
Men det var för sent nu, han hade redan friat till Klara-Bella och hon hade sagt ja. Janne kände sig fångad i sin egen impulsivitet och visste inte vad han skulle göra.
Detta är historien om Janne Långben, mannen som drack whisky för första gången i sitt liv, friade till Klara-Bella i fyllan och villan men ångrade sig nästa dag. En historia om mod, impulsivitet och konsekvenserna av våra handlingar.
