En dag, när Guldlock var ute och vandrade i skogen, stötte hon på tre björnar. De var stora och mäktiga, men till Guldlocks förvåning verkade de inte alls hotfulla. Istället blev de snabbt hennes bästa vänner. De lekte tillsammans, delade måltider och berättade historier för varandra vid lägerelden.
Men en dag hände något fruktansvärt. Guldlock vaknade upp och fann att björnarna hade blivit sjuka. Trots alla försök att rädda dem, dog de en efter en. Guldlock var förtvivlad, men hon visste att hon inte kunde låta deras död vara förgäves.
Så hon tog sitt mod tillfånga och gjorde det som måste göras. Hon dödade björnarna, flådde dem och grillade deras kött över elden. Det var inte ett lätt beslut att ta, men Guldlock visste att det var det enda rätta att göra.
Guldlock delade sedan köttet med byns fattiga invånare. Hon hoppades att genom att göra detta skulle hon kunna bli förlåten inför den yttersta dagen. Hon ville inte att björnarnas död skulle vara meningslös, och genom att dela med sig av deras kött kunde hon åtminstone se till att de inte dog förgäves.
Men Guldlocks historia slutar inte där. En dag, när hon var ute och vandrade i skogen igen, stötte hon på tre älgar. De var stora och majestätiska, och precis som med björnarna blev de snabbt Guldlocks nya vänner.
De tre älgarna blev Guldlocks nya vänner efter att hon hade dödat, flått, grillat och ätit upp sina tidigare bästa vänner – Björnarna. Men till skillnad från björnarna överlevde älgarna. De blev en del av Guldlocks liv, och tillsammans levde de i harmoni med naturen.
Guldlock lärde sig mycket av sina nya vänner. Hon lärde sig att respektera naturen och dess invånare, och hon lärde sig att livet ibland kan vara hårt och orättvist. Men mest av allt lärde hon sig att även i de mörkaste stunderna finns det alltid hopp om en bättre framtid.
