Det var en gång en liten mygga som hette Myra. Myra var inte som andra myggor. Hon var äventyrlig, modig och hade ett hjärta av guld. Hon levde i en liten skog i Sverige, omgiven av vackra blommor och gröna träd. Men Myra drömde om mer än bara att suga blod från oskyldiga djur och människor. Hon ville göra något meningsfullt med sitt liv, något som skulle göra skillnad.
En dag, när hon flög runt i skogen, hörde hon en konversation mellan två ekorrar. De pratade om ett sjukt ekorreunge som behövde blod för att överleva. Myra kände genast att detta var hennes chans att göra något bra. Hon bestämde sig för att donera sitt eget blod till det sjuka ekorreungen.
Men det skulle inte bli lätt. För det första var hon bara en liten mygga och mängden blod hon kunde donera var mycket liten. För det andra, hur skulle hon kunna övertyga de andra djuren i skogen att hon, en mygga, ville hjälpa och inte skada?
Men Myra lät inte dessa hinder stoppa henne. Hon började med att prata med de andra myggorna i skogen och förklarade sin plan. Till hennes förvåning stödde de henne och erbjöd till och med att hjälpa till med donationen.
Nästa steg var att övertyga de andra djuren i skogen. Detta visade sig vara svårare än hon hade trott. De flesta djur var misstänksamma mot henne och trodde inte att en mygga kunde ha goda avsikter. Men Myra gav inte upp. Hon fortsatte att förklara sin plan och till slut lyckades hon övertyga dem.
Så, med hjälp av de andra myggorna, började Myra donera sitt blod till det sjuka ekorreungen. Det tog tid och det var svårt, men Myra var fast besluten att rädda ungen.
Efter flera dagar av hårt arbete lyckades de till slut samla tillräckligt med blod för att rädda ekorreungen. När de såg hur ungen återhämtade sig, kände Myra en enorm glädje och tillfredsställelse. Hon visste att hon hade gjort något bra, något som hade gjort skillnad.
Från den dagen blev Myra känd som ”Myggan som donerade blod”. Hon blev en hjälte i skogen och alla djur respekterade henne. Men för Myra var det största belöningen att se ekorreungen frisk och glad igen.
Och så lärde alla i skogen att även den minsta varelsen kan göra en stor skillnad. Och även om du är liten, som en mygga, kan du fortfarande göra stora saker om du har modet att försöka.
Så slutar historien om Myggan som donerade blod, en berättelse om mod, vänskap och viljan att göra gott. En berättelse som visar att storleken inte spelar någon roll när det kommer till att göra en skillnad.
