Det var en gång en ål vid namn Bertil. Bertil var inte som alla andra ålar, han var inte hal. Han var annorlunda, unik på sitt eget sätt. Men denna unikhet blev inte väl mottagen av hans ålpolare. De såg honom som en outsider, en främling i deras värld. De mobbade honom, gjorde narr av honom och behandlade honom illa.
Bertil kände sig ensam och förkastad. Han förstod inte varför han var annorlunda, varför han inte kunde vara som alla andra ålar. Han grubblade mycket på detta, försökte hitta svar på sina frågor men kom ingenstans. Hans självförtroende sjönk till botten och han började tvivla på sig själv.
Han kände sig värdelös, oönskad och misslyckad. Han accepterade inte längre sig själv, han hatade det faktum att han var annorlunda. Han ville bara vara som alla andra ålar, han ville passa in.
Men så kom vändningen…
En dag när Bertil låg ensam i sin lilla grotta och grät, kom en gammal vis ål simmande förbi. Den gamla ålen såg Bertil och blev nyfiken. Han simmade fram till grottan och frågade vad som var fel.
Bertil berättade om sin situation, om hur de andra ålarna mobbade honom för att han inte var hal, om hur han hatade sig själv för att han var annorlunda.
Den gamla ålen lyssnade tålmodigt på Bertil och när han var klar sa han: ”Bertil, du är unik. Du är inte som alla andra ålar och det är inget fel med det. Det är de andra ålarna som har fel, inte du. De borde acceptera dig för den du är inuti, inte för om du är hal eller sträv på utsidan.”
Bertil blev förvånad över den gamla ålens ord. Han hade aldrig tänkt på det på det sättet tidigare. Han insåg att han inte behövde vara som alla andra ålar, att han kunde vara sig själv.
Från den dagen började Bertil acceptera sig själv. Han slutade bry sig om vad de andra ålarna tyckte om honom och började istället älska sig själv för den han var.
Och vet du vad? De andra ålarna började också acceptera honom. De insåg att de hade haft fel, att det inte var något fel med Bertil. De bad om ursäkt för hur de hade behandlat honom och började behandla honom med respekt.
Bertil blev en inspiration för alla andra ålar. Han lärde dem att det är okej att vara annorlunda, att man ska acceptera sig själv för den man är.
Och så levde Bertil lyckligt i resten av sitt liv, älskad och respekterad av alla andra ålar.
Så slutar historien om Bertil, ålen som inte var hal men som lärde oss alla en viktig läxa om acceptans och självkärlek.
