Det var en solig eftermiddag i Sherwoodskogen. Broder Tuck, den godhjärtade munken, satt på en stubbe och njöt av den friska luften. Han var känd för sin humor och sitt stora hjärta, men också för sin förmåga att alltid hamna i trubbel.
När den söta Marion kom gående genom skogen, kunde han inte låta bli att le. Hon var en vacker kvinna med ett hjärta av guld, och hon hade alltid haft en speciell plats i Broder Tucks hjärta. När hon satte sig ner i hans knä, kände han hur hans hjärta började slå snabbare. Han kunde inte förstå det, men han fick feeling.
”Marion,” sa han med ett leende på läpparna. ”Jag har något jag vill säga dig.”
Marion såg på honom med förvånade ögon. ”Vad då?” frågade hon.
Broder Tuck tog ett djupt andetag och sa: ”Jag vill fria till dig.”
Marions ögon vidgades av chock. ”Men… men Robin Hood och jag ska ju gifta oss senare på kvällen!” utbrast hon.
Broder Tuck nickade. ”Jag vet,” sa han lugnt. ”Men jag kan inte låta bli att uttrycka mina känslor för dig.”
Det blev tyst mellan dem. Marion såg på Broder Tuck med en blandning av förvåning och sympati. Hon visste att han var en god man, men hon älskade Robin Hood.
”Broder Tuck,” sa hon till slut. ”Jag är smickrad över ditt frieri, men mitt hjärta tillhör Robin Hood. Vi ska gifta oss ikväll, och jag hoppas att du kan acceptera det.”
Broder Tuck nickade igen. Han kände sig besviken, men han visste att han inte kunde tvinga Marion att älska honom. ”Jag förstår,” sa han. ”Jag önskar er all lycka.”
Och så gick dagen till ända. Broder Tuck fick feeling och friade till Marion, men hon valde Robin Hood. Trots allt var det en dag fylld med kärlek och vänskap, och det var allt som räknades.
Så hur gick det för Broder Tuck? Han fortsatte att leva sitt liv i Sherwoodskogen, alltid med ett leende på läpparna och ett stort hjärta. Och även om han aldrig fick Marion, så fick han något ännu viktigare: en familj i sina vänner i Sherwoodskogen.
Och Marion? Hon gifte sig med Robin Hood den kvällen, och de levde lyckliga i alla sina dagar. Men hon glömde aldrig Broder Tucks frieri, och hon visste att hon alltid skulle ha en speciell plats i hans hjärta.
Så slutar vår berättelse om Broder Tuck som får feeling. En berättelse om kärlek, vänskap och modet att följa sitt hjärta, även när det leder till besvikelse. Men som vi alla vet, är det inte destinationen som räknas, utan resan dit. Och för Broder Tuck, var det en resa värd att minnas.
