Alla har väl hört historian om Elefanten som skakade av sig en flock myror och bara myran Emil lyckades stanna kvar på Elefantens hals. Då ropade alla myrorna på marken till Emil att han skulle strypa Elefanten. ”Stryp han Emil! Stryp han Emil!” Men där tar historien slut… vad inte många vet är att Emil verkligen lyckades. Men hur fan gick det till?
Det var en varm och fuktig dag i djungeln. Solen stod högt på himlen och kastade långa, mörka skuggor över den täta vegetationen. I denna värld av grönska och liv, där varje kvadratmeter var fylld med ljudet av tusentals olika arter, stod en ensam elefant. Han var enorm, en gigantisk titan som dominerade landskapet med sin massiva storlek och styrka.
Men på hans hals satt en liten myra vid namn Emil. Han var liten, knappt synlig mot elefantens grå hud, men han var fast besluten att överleva. När elefanten skakade av sig resten av myrorna, klamrade Emil sig fast med all sin styrka. Han vägrade att ge upp, vägrade att falla till marken som resten av hans kamrater.
Nere på marken ropade de andra myrorna till honom. ”Stryp han Emil! Stryp han Emil!” De visste att det var deras enda chans, deras enda hopp om överlevnad. Om elefanten fortsatte att skaka av sig dem, skulle de alla dö. Men hur skulle en liten myra kunna strypa en sådan gigantisk varelse?
Emil visste inte heller hur han skulle göra det, men han visste att han måste försöka. Med all sin styrka klamrade han sig fast vid elefantens hals och började klättra uppåt. Han kämpade mot den heta solen, mot den svettiga huden, mot den enorma styrkan i elefantens kropp.
Och sedan, när han äntligen nådde toppen, gjorde han det otänkbara. Han sträckte ut sina små ben och lindade dem runt elefantens hals. Han klämde åt med all sin kraft, med all sin vilja att överleva. Och till hans förvåning började elefanten att hosta. Han började att snubbla, att vackla.
Emil höll fast, trots att hans kropp skrek av smärta och utmattning. Han vägrade att släppa taget, vägrade att ge upp. Och till slut föll elefanten till marken med en duns som skakade hela djungeln.
Emil hade lyckats. Mot alla odds hade han strypt elefanten och räddat sitt folk. Hans namn skulle för alltid vara inskrivet i myrornas historia som hjälten som besegrade en titan.
Men hur fan gick det till? Ingen vet riktigt säkert. Kanske var det Emils vilja att överleva som gav honom styrkan att göra det omöjliga. Kanske var det hans mod, hans beslutsamhet, hans envishet. Eller kanske var det bara en otrolig tur.
Men oavsett vad det var, kommer ingen någonsin att glömma den dagen då myran Emil ströp en elefant.
