Det var en helt vanlig dag i Gunnars liv. Han vaknade upp, åt frukost, gick till jobbet och kom hem igen. Men något var annorlunda den här dagen. Något som han inte kunde sätta fingret på. Helt plötsligt blev Gunnar förbannad. Innerligt jäkla förbannad. Problemet var att han inte visste varför? Mot vem, vilka eller vad skulle han rikta sin ilska?

Gunnar var en lugn och sansad man. Han var inte typen som lät sina känslor ta överhanden. Men den här dagen var annorlunda. Han kände en ilska bubbla upp inom honom, en ilska som han aldrig tidigare känt.

Han försökte att ignorera det, att skaka av sig känslan och fortsätta med sin dag som vanligt. Men ilskan vägrade att lämna honom. Den gnagde på honom, tärde på hans själ och gjorde det omöjligt för honom att koncentrera sig på något annat.

Gunnar försökte att hitta en anledning till sin ilska. Var det något på jobbet som hade retat upp honom? Hade någon sagt eller gjort något som hade stört honom? Men hur mycket han än grubblade och funderade så kunde han inte komma på något.

Ilskan fortsatte att växa inom honom, starkare för varje minut som gick. Det kändes som om den skulle explodera ut ur honom när som helst, men han visste fortfarande inte varför.

Gunnar blev allt mer frustrerad. Han kände sig maktlös inför sin egen ilska, oförmögen att kontrollera den. Han visste inte vad han skulle göra, hur han skulle hantera det.

Till slut kunde han inte hålla det inom sig längre. Han skrek ut sin frustration, lät ilskan flöda ut ur honom i ett enda stort vrål. Men även efter det kände han ingen lättnad. Ilskan var fortfarande där, lika stark som tidigare.

Gunnar insåg att han behövde hjälp. Han kunde inte hantera det här på egen hand. Så han sökte hjälp, gick till en terapeut och började prata om sina känslor.

Det tog tid, men sakta men säkert började Gunnar förstå varför han hade blivit så förbannad. Det var inte något specifikt som hade retat upp honom, utan snarare en ackumulation av små irritationer och stressfaktorer som hade byggts upp över tid.

Gunnar lärde sig att hantera sin ilska, att kanalisera den på ett hälsosamt sätt istället för att låta den ta överhanden. Det var en lång och svår process, men till slut lyckades han.

Och även om Gunnar fortfarande kan bli förbannad ibland, så vet han nu hur han ska hantera det. Han vet att ilskan inte är hans fiende, utan snarare ett tecken på att något i hans liv behöver förändras. Och det är en insikt som har gjort honom till en starkare och mer balanserad person.