Det var en gång en prinsessa som levde i ett stort, vackert slott. Hon var känd för sin skönhet och sitt goda hjärta. Men trots allt detta, kände hon sig ensam. Hon längtade efter någon att dela sitt liv med, någon som skulle älska henne för den hon verkligen var.
En dag, när hon vandrade genom slottets lummiga trädgård, hörde hon ett svagt kväkande ljud. Hon följde ljudet och fann en liten grön groda som satt på en liljeblad i dammen. Grodan såg upp på henne med sina stora ögon och kväkte igen.
Prinsessan mindes en gammal saga som hennes mormor brukade berätta för henne när hon var liten. En saga om en prinsessa som kysste en groda och förvandlade den till en prins. Hon tänkte att kanske, bara kanske, kunde denna lilla groda vara hennes prins.
Så, med ett djupt andetag, böjde hon sig ner och kysste grodan. Men istället för att förvandlas till en prins, hände något helt oväntat. Grodan blev större och större tills den var lika stor som prinsessan själv!
Prinsessan skrek av chock och hoppade tillbaka. Grodan stirrade på henne med sina stora ögon och kväkte igen, denna gång mycket högre än tidigare. Prinsessan insåg att hon hade gjort ett stort misstag. Hon hade hoppats på en prins, men istället hade hon fått en gigantisk groda.
Men trots sin rädsla, kunde prinsessan inte lämna grodan. Hon kände att det var hennes ansvar att ta hand om den, eftersom det var hon som hade förvandlat den till denna storlek. Så, med ett modigt hjärta, bestämde hon sig för att ta hand om grodan.
Dagarna blev till veckor och veckorna blev till månader. Prinsessan och grodan levde tillsammans i slottet, och trots allt som hade hänt, började prinsessan känna en djup kärlek för grodan. Hon insåg att även om grodan inte var den prins hon hade hoppats på, var han fortfarande någon som älskade henne för den hon verkligen var.
Och så lärde prinsessan sig en viktig läxa. Kärlek handlar inte om att hitta den perfekta personen, utan om att se bortom ytan och älska någon för den de verkligen är. Och även om hon fick världens chock när hon kysste grodan, ångrade hon ingenting. För i slutändan fann hon något mycket mer värdefullt än en prins – hon fann sann kärlek.
