Det var en gång en kvinna vid namn Teskedsgumman. Hon var känd för sin envishet och styrka, men också för sin make som ständigt tjatade på henne. Han ville att hon skulle göra det och inte göra det, och det var alltid något som han inte var nöjd med. Teskedsgumman blev trött på detta. Hon tröttnade på att vara stor, på att ständigt ha sin make tjatande i örat. Så hon bestämde sig för att hon ALLTID skulle vara liten som en tesked.
När Nils Karlsson Pyssling fick reda på detta, skred han till verket omedelbums. Han hade alltid beundrat Teskedsgumman för hennes styrka och mod, men nu såg han en chans att visa henne hans kärlek. Han friade till Teskedsgumman, och till hans stora glädje sa hon JA.
De levde lyckliga i några dagar, njöt av varandras sällskap och friheten från tjatet. De lekte i gräset, åt god mat och skrattade tillsammans. Men deras lycka var kortvarig.
En dag kom en stor katt smygande. Den hade sett de två små varelserna leka i gräset och bestämde sig för att de skulle bli hennes nästa måltid. Trots deras försök att fly, lyckades katten fånga dem och åt upp dem.
Men även om deras liv tog slut på detta sätt, levde deras minne vidare. De blev ihågkomna som de modiga och starka varelser de var, och deras historia berättades om och om igen. Och även om de inte fick leva lyckliga i alla sina dagar, fick de åtminstone några dagar av ren och skär lycka tillsammans.
Så är historien om Teskedsgumman, den stora kvinnan som tröttnade på att vara stor, och Nils Karlsson Pyssling, den lilla mannen som älskade henne. En historia om kärlek, mod och frihet, men också om farorna med att vara liten i en stor värld.
