Det var en kylig vinterdag i Stockholm. Ture Sventon, den berömda privatdetektiven, satt i sitt kontor och funderade över sitt senaste fall. Han var trött och hungrig, och hans tankar började vandra till den lilla konditoriet runt hörnet. De gjorde de bästa temlorna i staden, och Ture hade alltid haft en svaghet för dessa söta, fluffiga bakverk.
Med ett leende på läpparna bestämde han sig för att ta en paus från sitt arbete och unna sig en temla. Han svepte på sig sin kappa, satte på sig sin hatt och gick ut i den krispiga vinterluften.
När han kom fram till konditoriet möttes han av en doft som fick hans mage att kurra av förväntan. Han beställde sin temla och satte sig vid ett litet bord vid fönstret för att njuta av sin efterlängtade belöning.
Men när Ture tog sin första tugga av temlan hände något oväntat. Han kände hur något fastnade i halsen och plötsligt kunde han inte andas. Han försökte hosta upp det som blockerade hans luftväg, men det var förgäves.
Folk runt omkring honom började skrika och springa omkring i panik. En kvinna försökte utföra Heimlich-manövern på honom, men det hjälpte inte. Ture Sventon kvävdes till döds av sin älskade temla.
Det var en tragisk och ironisk händelse. Ture Sventon, den skickliga detektiven som hade löst otaliga mysterier och räddat många liv, hade mött sitt öde på grund av en oskyldig temla.
Men trots denna tragiska händelse kommer Ture Sventon alltid att bli ihågkommen som en hjälte. Och kanske kommer folk att tänka två gånger innan de tar en tugga av en temla, i rädsla för att möta samma öde som den store Ture Sventon.
Så nästa gång du äter en temla, tänk på Ture Sventon. Och kom ihåg att alltid tugga ordentligt innan du sväljer. För vem vet, det kan vara din sista temla.
