Det var en gång tre små grisar som levde i en lugn och fridfull skog. De tre små grisarna, som vi ska kalla för Nisse, Kalle och Olle, levde ett bekymmersfritt liv. De lekte, åt och sov hela dagen utan att ha några större bekymmer. Men en dag skulle allt förändras.

En morgon när de tre små grisarna vaknade upp, fann de en stor stygg varg som stod framför dem. Vargen såg på dem med sina stora gula ögon och sa: ”Jag är er pappa.” De tre små grisarna blev chockade. De hade alltid trott att de var föräldralösa, men nu stod deras far framför dem.

”Men vem är vår mamma?” frågade Nisse, den äldsta av de tre små grisarna. Vargen sänkte sitt huvud och sa: ”Er mamma var en vacker sugga som jag älskade mer än något annat. Men hon dog när ni föddes.”

De tre små grisarna blev ännu mer chockade. De hade aldrig trott att de skulle få veta sanningen om sina föräldrar på detta sätt. Men trots chocken kände de också en viss lättnad. Äntligen visste de varifrån de kom och vem deras far var.

Dagarna gick och de tre små grisarna började acceptera den stora stygga vargen som sin far. Trots hans rykte som den stora stygga vargen, visade han sig vara en kärleksfull och omtänksam far. Han lärde dem att jaga, att bygga skydd och att överleva i skogen.

Men trots allt detta kunde de tre små grisarna inte sluta undra om deras mamma. Vem var hon? Hur såg hon ut? Var hon lika kärleksfull som deras far? De frågade vargen om henne varje dag, men han kunde bara berätta så mycket. Han berättade om hennes skönhet, hennes mod och hennes kärlek till dem. Men det var allt han kunde berätta.

Trots allt detta blev de tre små grisarna nöjda med sitt liv. De hade en far som älskade dem och de visste nu sanningen om sin mamma. Och även om de aldrig fick träffa henne, visste de att hon skulle vara stolt över dem.

Och så levde de tre små grisarna lyckligt med sin pappa, den stora stygga vargen, i den lugna och fridfulla skogen. De lärde sig att acceptera sanningen, hur smärtsam den än var, och de lärde sig att älska sin far trots hans rykte. Och även om de aldrig fick träffa sin mamma, visste de att hon alltid skulle vara med dem i deras hjärtan.

Så slutar historien om de tre små grisarna och den stora stygga vargen. En historia om sanning, acceptans och kärlek. En historia som lär oss att även i de mörkaste stunderna finns det alltid hopp och ljus.