Det var en mörk och stormig natt i den avlägsna byn Ingolstadt, Tyskland. I ett stort, skrämmande slott, högt uppe på en kulle, arbetade Dr. Victor Frankenstein febrilt i sitt laboratorium. Han var en man besatt av sin forskning, en man som strävade efter att skapa liv ur död materia. Hans assistent Igor, en liten puckelryggig man med ett stort hjärta, stod bredvid och observerade hans arbete med stor fascination.
Efter många timmars arbete lyckades Dr. Frankenstein äntligen att ge liv åt sin skapelse – ett enormt monster, sammansatt av olika delar från olika kroppar. Men till hans förvåning fann han sig själv inte fylld med skräck eller avsky inför monstret han hade skapat. Istället kände han en oväntad dragning mot varelsen.
Dr. Frankenstein betraktade monstret med ömhet i blicken. Han sträckte ut handen och rörde vid dess grova hud, kände dess starka hjärtslag under sina fingrar. Och då hände det oväntade – Dr. Frankenstein lutade sig fram och gav monstret en djup, passionerad kyss.
Igor stod bredvid och stirrade på dem med vidöppna ögon, förvirrad över vad han just hade bevittnat. ”Vad i all världen händer här?” mumlade han för sig själv.
Men Dr. Frankenstein ignorerade honom helt. Han var för upptagen med att uttrycka sin nyfunna kärlek till monstret. Och till hans förvåning besvarade monstret hans kyss med lika stor passion.
Det visade sig att Dr. Frankenstein inte bara hade skapat ett monster – han hade också funnit sin själsfrände. De två ingick ett partnerskap, och levde tillsammans som gifta resten av sina dagar. De delade allt, från sina hemligheter till sina drömmar, och deras kärlek växte bara starkare för varje dag som gick.
Igor fortsatte som assistent, alltid vid deras sida, alltid redo att hjälpa till när det behövdes. Och ibland, när natten var som mörkast och stormen som vildast, deltog han i deras passionerade omfamningar.
