I den mörka och mystiska regionen Transylvanien, där skuggorna dansar i månskenet och varulvarnas ylande ekar genom de karga bergen, bor en figur som är lika fruktad som han är respekterad. Greve Dracula, den odödliga vampyren, har länge varit en skräck för befolkningen. Hans blodtörstiga natur har gjort honom till en ständig fara för alla som vågar sig ut i natten.

Men en dag hände något otroligt. Greve Dracula, den eviga blodsugaren, beslutade sig för att byta diet. Istället för att dricka blod, började han dricka hallonsaft! Hela Transylvaniens befolkning jublade när de hörde nyheten. Äntligen skulle de kunna vandra i natten utan rädsla för att bli vampyrens nästa offer.

Men lyckan var kortvarig. För att tillfredsställa sitt nya begär började Dracula skövla alla hallonodlingar i hela södra Europa. Från Italien till Grekland, från Spanien till Bulgarien – ingen plats var säker från vampyrens hallonhunger.

Befolkningen i dessa länder stod maktlösa när deras älskade hallonodlingar försvann över natten. De försökte skydda sina grödor med vitlök och kors, men ingenting kunde stoppa Dracula från att ta vad han ville ha.

Situationen blev snabbt desperat. Hallonsaften började ta slut i butikerna, och priserna sköt i höjden. Folk började hamstra saft, vilket ledde till bråk och kaos. Samtidigt fortsatte Dracula att dricka saft som om det inte fanns någon morgondag.

Men hur skulle detta gå? Skulle södra Europa förvandlas till en hallonfri zon? Skulle befolkningen tvingas överleva på apelsin- och äppeljuice? Eller fanns det någon som kunde stoppa Dracula och rädda hallonen?

Det var då en modig bonde från Rumänien bestämde sig för att ta saken i egna händer. Med hjälp av ett hemligt recept på hallonsaft, gjord av vilda hallon som växte högt upp i Karpaterna, lyckades han locka Dracula till sin gård.

Där väntade en fälla. När Dracula drack saften, blev han så mätt att han somnade på fläcken. Bonden passade på att binda fast honom med kedjor gjorda av silver och vitlök.

När Dracula vaknade, insåg han att han var fångad. Han försökte fly, men kedjorna höll honom fast. Bonden erbjöd honom ett ultimatum – antingen skulle han sluta skövla hallonodlingar, eller så skulle han bli kvar i kedjorna för alltid.

Dracula hade inget annat val än att acceptera bondens villkor. Han lovade att aldrig mer röra hallonodlingarna i södra Europa. Istället skulle han dricka saften som bonden gjorde åt honom, gjord av de vilda hallonen från Karpaterna.

Och så blev det. Dracula höll sitt löfte, och hallonodlingarna började återhämta sig. Befolkningen i södra Europa kunde äntligen andas ut. De hade överlevt vampyrens hallonhunger, och deras älskade hallonsaft var räddad.

Men de skulle aldrig glömma den modige bonden från Rumänien, som hade räddat dem från en hallonfri tillvaro. Hans namn blev en legend, och hans hemliga recept på hallonsaft blev en skatt som fördes vidare från generation till generation.

Och Dracula? Han fortsatte att dricka sin hallonsaft, nöjd med sitt nya liv. Han hade lärt sig att det fanns mer i livet än blod – och att även en vampyr kan förändras.