Det var en gång en prinsessa, känd som Prinsessan på ärten. Hon var känd för sin skönhet och nåd, men också för sin känslighet. Hon bodde i ett stort slott, omgiven av tjänare och lyx, men det fanns något som störde henne. Trots alla madrasser hon sov på, kände hon alltid en liten irritation.
”Vad kan det vara?” undrade Prinsessan på ärten. ”Jag har provat alla madrasser i slottet, men jag kan fortfarande inte sova bekvämt.” Hon bestämde sig för att undersöka saken själv.
Efter att ha granskat varje madrass noggrant, hittade hon till slut orsaken till hennes obehag – en liten ärta. Den hade legat där så länge att den blivit oätlig och giftig. Men Prinsessan på ärten visste inte detta.
”Äntligen!” utbrast hon. ”Jag har hittat problemet! Nu ska jag utrota det en gång för alla.” Och med det, plockade hon upp ärtan och åt upp den.
Men snart började Prinsessan på ärten att känna sig sjuk. Hon blev blek och svag, och hennes tjänare blev oroliga. De kallade på slottets läkare, som undersökte prinsessan noggrant.
”Det verkar som om du har förgiftats,” sa läkaren till slut. ”Har du ätit något ovanligt nyligen?”
Prinsessan på ärten tänkte efter. ”Jag åt en ärta som jag hittade under mina madrasser,” svarade hon. ”Jag trodde att den var orsaken till min obehag.”
Läkaren såg allvarligt på henne. ”Det var ett misstag,” sa han. ”Den ärtan var gammal och giftig. Du måste vila och dricka mycket vatten för att rensa ut gifterna ur din kropp.”
Prinsessan på ärten nickade svagt och följde läkarens råd. Det tog flera dagar, men till slut återhämtade hon sig. Hon lärde sig en viktig läxa den dagen – att inte äta något utan att veta vad det är.
Och så levde Prinsessan på ärten lyckligt, men mycket mer försiktigt, resten av sina dagar.