Detta hände sig en gång, på Mårbacka, där den berömda författaren Selma Lagerlöf bodde. Hon var känd för sina fantastiska romaner och noveller, men det fanns en hemlighet som hon höll gömd för världen. Selma ägde en dildo, en liten leksak som hon använde för att ge sig själv lite extra njutning på ensamma kvällar.

En dag, efter en lång dag av skrivande, bestämde Selma sig för att ta en paus och unna sig lite tid för sig själv. Hon gick till sin hemliga gömma, där hon brukade förvara sin dildo, men till hennes förvåning var den borta. Hon letade överallt – under sängen, i garderoben, till och med i skafferiet – men den var ingenstans att hitta.

Selma blev allt mer frustrerad. Hur kunde hon ha tappat bort sin dildo? Hon hade alltid varit så försiktig med att hålla den gömd. Kanske hade hon glömt den någonstans? Eller kanske hade någon tagit den?

Tanken på att någon annan skulle ha hittat hennes dildo gjorde henne illa till mods. Hon började genast att misstänka alla omkring henne. Kanske var det hennes städerska som hade snubblat över den när hon städade? Eller kanske var det postmannen som hade sett den när han levererade brev?

Selma bestämde sig för att ta saken i egna händer. Hon började med att fråga städerskan, som såg förvånad ut och försäkrade henne om att hon inte hade sett någon dildo. Sedan gick hon till postkontoret och frågade postmannen, som rodnade och snabbt förnekade att han visste något om saken.

Till slut, efter dagar av sökande och frågande, hittade Selma sin dildo på det mest oväntade stället – i en låda med gamla manuskript på vinden. Hon hade helt glömt bort att hon hade lagt den där för säkerhets skull.

Selma skrattade åt sig själv och skakade på huvudet. Hon hade varit så upptagen med att misstänka alla andra att hon inte ens hade tänkt på möjligheten att hon själv kunde ha glömt var hon lagt den.

Så, med sin dildo återfunnen och en lättnadens suck, gick Selma tillbaka till sitt skrivande. Men den här gången, bestämde hon sig för att hitta en bättre gömställe för sin lilla hemlighet. Och kanske, bara kanske, skulle hon skriva en historia om det hela. För trots allt, vad är livet utan lite humor och självreflektion?